Pastorn har ordet!

Publicerat 

Det är en speciell tid vi befinner oss i, en på många sätt lugn tid men också annorlunda tid för oss alla. Jag ser fram emot att mötas igen, hur det nu än kommer att se ut framöver i tider av Corona. Fortfarande står vi i en tid där vi inte kan mötas som förut men där vi får be för- och bära varandra. I bibeln kan vi läsa orden:

“Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud”. (2 Kor 1:3-4)

Våra tankar går till de som drabbas av sorg och saknad, som på grund av Corona kanske till och med tvingas ta farväl av en nära anhörig på avstånd. Och för många är ensamheten och isoleringen väldigt svår, särskilt när vi inte vet hur länge detta ska vara. För andra är det oro över jobb och ekonomi som gör livet mycket svårt just nu.
Vi behöver ge och ta emot tröst av varandra i dessa tider.

I ett land som Sverige med mycket ensamhet så är ensamhetens problem större än på väldigt länge. Dessa tider ställer oss inför utmaningen att som kyrka nå ut med evangeliet på nytt: dels för att vi inte kan mötas som förut och behöver hitta nya vägar, dels för att nå ut med vårt budskap om en Gud som tröstar och bär och som tar fysisk gestalt i en människas utsträckta hand. En tid som denna påminner oss om att vi alla, över hela världen, hör ihop och delar livets verklighet med svårigheter, lidande och död, med smärta och saknad, med hopp, längtan och behov.

Corona är inget vi önskade och det ska inte förminskas det lidande som orsakas på olika sätt på grund av denna sjukdom. Men på olika håll har jag hört att många trots allt det elände som är hittar ljusglimtar i livet just nu, till exempel genom att livet nu är lugnare när vi inte kan göra allt det som vi normalt sett brukar göra. Krav och måsten minskar och man får mer tid för varandra. Att vi gläds över sådana saker innebär inte att vi förminskar svårigheterna. Kanske kan denna tid också påminnas oss om vad som är viktigt i livet, när vi får tid att tänka och reflektera och dra ner på tempot.

I psalm 46 står det: “Bli stilla och besinna att jag är Gud”. När vi blir stilla är det ibland lättare att påminnas om att Gud inte lämnar eller överger utan är här. Som psalm 46 också säger: ”Herren är med oss, Gud är vår borg, en hjälp i nöden, väl beprövad”.
/Pastor Signe Malmsten