Välkommen Rebecka!

Vi är så glada över att kunna välkomna Rebecka Aspenes som vår nya ungdomsledare. I våras hade vi några olika intervjuer och rekryteringsgruppen var enade om att det var Rebecka som vi ville ha. Så när sedan Rebecka tackade ja, blev vi väldigt glada.

I skrivande stund har Rebecka varit i tjänst hos oss i två veckor och det känns väldigt bra. Det är en glad och pigg ungdomsledare vi fått som gärna sätter sig ner och samtalar. För att alla ska få en lite närmare bild av vem hon är, satte jag mig ner och intervjuade henne en stund. Den Rebecka jag har framför mig har färgat hår, det är svart och rosa. Naglarna är målade i matchande färger. Jag är tvungen att fråga henne om hon färgar håret ofta, för när vi intervjuade henne hade hon en annan färg. Svaret blir att hon färgat håret i 6(!) olika färger sedan intervjun i våras. Alltså en tjej som ofta ändrar hårfärg, så bli inte förvånad om det är en helt annan färg på håret när du träffar henne.

Rebecka har levt större delen av sitt liv i Herrljunga med sin familj. Hon har tre syskon och Rebecka är nummer 2 i syskonskaran. Hennes äldre syster är också ungdomsledare, fast i Fiskebäck. I Herrljunga läste hon teknikprogrammet och efter gymnasiet bestämde hon sig för att jobba lite, hon hamnade på ett larmföretag som säljare.

Hon har alltid varit engagerad i kyrkan som ledare i olika sammanhang, hon beskriver det som att hon alltid känt sig manad att vara ledare. Under sitt år som säljare kände hon sig också kallad att söka jobb som ungdomsledare, och vi är glada över att hon sökte tjänst hos oss.

På frågan vad hon ser fram emot med ungdomsledarjobbet svarar hon att hon det känns bra att få lägga tid i kyrkan, att få gå ”all in”. När man jobbar är man alltid begränsad av annat, nu ser hon fram emot att få gå på djupet. Hon känner att ungdomsledarjobbet erbjuder många nya utmaningar som hon gärna tar sig an, hon engagerar sig gärna i gudstjänster, får hon frågan så kanske hon kan tänka sig att predika någon gång.

När jag frågar vad hon gör på sin fritid så svarar hon att hon tycker om att spela volleyboll. Hon har redan börjat se sig om efter aktiviteter i Vaggeryd och funderar på att gå någon danskurs, kanske showdans eller zumba. Hon spelar också lite piano och gitarr och är inte främmande för att leda någon lovsång emellanåt.

Rebecka pratar varmt om församlingen. ”Jag är väldigt församlingskär” säger hon. Hon beskriver hur hon under våren har saknat kyrkkaffet då hennes hemförsamling valt att inte servera det under Covid-19. När hon kom hit blev hon därför väldigt glad över att få sitta ner i social samvaro efter gudstjänsten. Så bjud gärna hem henne på lite kaffe, för det dricker hon, gärna med lite mjölk i.

Karin Jakobson